Efter drygt 3 år som rektor på Lunds Waldorfskola är det nu dags att gå vidare. I slutet av januari lämnar jag över stafettpinnen till Madeleine Arderup som tidigare varit rektor på bland annat Emiliaskolan i Höör. Det känns som en väldigt lyckad lösning, jag lämnar med stort förtroende över detta roliga och spännande uppdrag till Madeleine!
För min del väntar nya utmaningar i stockholmsområdet, närmare de egna barnen. Till att börja med slår vi ner bopålarna på den härliga skärgårdsön Oaxen, men så småningom i ett nybyggt hus vid Skillebyholm i Järna! Som ni vet krävs det mycket för att lämna Österlen så det gäller att bygga ett fint hus….Ett uppdrag jag redan inlett är som ordförande i Umeå Waldorfskolas styrelse där jag med glädje tar med mig alla erfarenheter från Lund. Jag är också engagerad i Johannes förskolor i Stockholm som driver en omfattande waldorfförskoleverksamhet på Södermalm. Vad det blir mer får vi se efter hand 🙂
Vad har hänt under snart 4 läsår? Med mig, och med skolan?
För min egen del har det varit ett ständigt lärande, man kan säga att jag fått gå i den här härliga skolan varje dag! En skola där elever, föräldrar och medarbetare har varit mina läromästare, där varje dag inneburit nya utmaningar, praktiska, pedagogiska och sociala. Jag har ställts inför många frågor, utmaningar och uppgifter som var nya. Det är egentligen osannolikt hur många frågor man kan ställas inför som rektor! Det har varit viktigt för mig att vara synlig för eleverna, att finnas ute på raster och besöka klassrummen så ofta som möjligt.Det är i de samtalen man möter skolans själ och ser hur den mår. Det ger energi och inspiration!
En utmaning har varit att etablera ett väl fungerande elevhälsoarbete som även arbetar förebyggande mot kränkningar och oro i klasserna. Även om man aldrig kommer i mål. tycker jag att vi har blivit bättre, mer uppmärksamma och mer professionella i vårt arbete och vi har för det mesta en mycket lugn och stabil studiemiljö i klasserna. Jag ser en trygg miljö som en förutsättning för att eleverna ska komma vidare i sin utveckling såväl socialt som kunskapsmässigt. Genom arbetet inom elevhälsoteamet har jag också fått allt mer respekt för de svårigheter många barn har idag, som ett resultat av vår tids utmaningar. Stressen går allt längre ner i åldrarna och samhället premierar vissa förmågor framför andra. Jag är glad att vi som waldorfskola i hög grad står upp för idealet att hela människan ska gå i skolan och kämpar för att tex. bibehålla estetiska ämnen och se dem som likvärdiga med de teoretiska.
Waldorfpedagogiken lever starkt på skolan och det gläder mig särskilt att vi de senaste åren kunnat se nya kollegor som påbörjat respektive avslutat sin waldorflärarutbildning och gått vidare i sin pedagogiska gärning. Flera lärare som började på skolan som tex. elevassistenter har idag ett betydligt större uppdrag som klass- och ämneslärare. En ny generation tar också allt mer ansvar i tex. styrelsen, vilket är väldigt hoppingivande och viktigt för skolan.
Ett annat glädjeämne har varit hur vi lyckats bygga upp Hållbara Hardebergas odlingar och gjort det en del av skolans vardag. Idag är det svårt att se hur vi kan vara utan vår trädgårdsmästare och vår flitiga bin. Med odlingarna har det fantastiska skolområdet utvecklats ytterligare och allt mer av grönsakerna som odlas flyter in i skolans kök och bereds till underbar mat av skolans kockar. Mer närodlat än så kan man inte föreställa sig!
Som ett resultat av allas bemödande ser vi också att skolan växer och blir allt mer attraktiv. Det är inget självändamål att växa, men fulla klasser bidrar till en stark ekonomi som möjliggör utveckling av undervisningen, höjda lärarlöner och investeringar i skolans yttre- och inre miljö.
Jag är stolt att jag fått förtroendet från styrelse, kollegium, elever och föräldrar att vara skolans rektor under denna dynamiska tid, som inte bara är spännande för snart 40-års jubilerande Lunds Waldorfskola utan även för svensk skola i stort. Inom vissa områden är vi föregångare, inom andra kan vi ta lärdom och fortsätta utvecklas. Dagens barn- och ungdomar kommer ställas inför helt andra utmaningar än min generation och även waldorfpedagogiken behöver möta framtidens frågor. Vi måste fortsätta värna våra rötter och vår grundläggande förståelse för barnets utveckling, men även vara öppna för de möjligheter som tex. den moderna tekniken erbjuder, inte minst för våra elever på högstadiet. Det är därför med glädje jag nu ser hur vi installerar nya datorer med molnbaserade tjänster och snart får ta del av oanade hastigheter med den nya fiberkabeln ut till Hardeberga! Vi har utrustat lärarna med datorer och installerat projektorer i många klassrum. Och just här ser jag en av skolans viktigaste utmaningar framöver: att stå mitt i skärningspunkten mellan tradition, kulturbygd och fast pedagogisk grundsyn och samtidigt vara öppna för världen, samhället och framtiden.
Med den övertygelsen känner jag mig trygg att gå vidare och gläder mig att få följa skolans utveckling lite mer på distans. Det görs ett fantastiskt arbete varje dag i klassrum, i skolträdgården, på raster och utflykter. Jag har den djupaste respekt för det engagemang som finns på skolan och jag är övertygad att den nya ledningen kan ta över stafettpinnen på ett utmärkt sätt!
Lycka till alla vänner!
Varma hälsningar
Örjan
Örjan är stolt över att ha varit rektor i en waldorfskola – kanske den mest graverande eftergiften för ”motståndarmakterna”. Att släppa kravet på ett kollegium med inriktning på konsensus tar inte waldorfskolan framåt mot mera mikaeliska arbetsformer. Det för skolan tillbaka till vår gamla auktoritära institution, där EN person eller EN släkt alltid bestämmer villkoren på golvet: rektorn, läraren, den informelle ledaren i klassen,mobbaren.
Jag är stolt över, att jag lämnade efter mej ett antal Steiner-böcker på skolan, när jag hade jobbat med en tvåveckors litteraturperiod om CJL Almqvist i början av 80-talet. Hoppas de finns kvar och utgör en motkraft mot den starka, petrifierande tendensen att luta sej emot s k ”klippor”. Hoppas också att ni har kvar ”Tre moderna myter” från bokförlaget Love 1983, och att ni blir nyfikna på att arbeta med den, när ni har läst artikeln om den i antroposofiska sällskapets medlemsblad Forum 4/2016.