Vem var Rudolf Steiner?

Rudolf Steiner (1861-1925) föddes i Kraljevec i det som då tillhörde Österrike–Ungern men som idag ligger i Kroatien.

Han var första barnet men fick senare två syskon. Som 18-åring inledde han studier vid Wiens tekniska högskola där han studerade matematik, fysik, biologi, kemi, litteratur, historia och filosofi. 1882 fick han i uppdrag att organisera en nyutgåva av Goethes naturvetenskapliga skrifter. Under de kommande åren var han verksam i Wien och arbetade tidvis som privatlärare samt publicerade vid sidan av Goethes verk ett flertal egna artiklar för olika lexikon, debattinlägg kring det politiska läget i Österrike/Ungern samt den första egna boken, Grundlinien einer Erkenntnistheorie der Goetheschen Weltanschauung.

Steiner blev en känd Goethe-forskare och flyttade 1890 till Weimar där han blev medarbetare vid Goethe-Schiller- arkivet. Weimar var på den tiden en kulturell smältdegel och Steiner umgicks i kretsar av författare, forskare och förläggare. Han disputerade 1891 på en avhandling om kunskapsteoretiska frågor. 1893 gavs Steiners filosofiska huvudarbete ut, Frihetens filosofi.

Åren runt sekelskiftet tillbringade Steiner främst i Berlin där han bland annat undervisade på en arbetarskola. I Berlin kom han även i kontakt med teosofin och blev 1902 det tyska teosofiska sällskapets generalsekreterare. Under de kommande åren lärde han även känna många av tidens stora författare och konstnärer, bland annat Christian Morgenstern, Franz Kafka och Vassily Kandinsky. Efter ett flertal år av motsättningar och delade uppfattningar lämnade han det teosofiska sällskapet 1912/13 och grundade istället Antroposofiska sällskapet som fick sitt centrum i Dornach i Schweiz. Under efterkrigsåren var Steiner mycket aktiv som föreläsare och inspiratör, han gav vägledande idéer för olika yrkesområden som snabbt kom att utvecklas till antroposofiskt orienterade verksamheter främst inom jordbruk, medicin, social omsorg och utbildning. År 1919 grundades den första waldorfskolan i Stuttgart.
Steiner avled i mars 1925 i Dornach i Schweiz.

Vad är antroposofi?

Ordet antroposofi är en härledning av av grekis­kan a´nthrōpos ’människa’ och sophi´a ’vishet’, av sopho´s ’skicklig’, ’kunnig’, ’vis’ (ne.se 2012).
Det har ofta diskuterats om man ska beteckna antropo­sofin som en livs-eller världsåskådning, en skolnings-eller kunskapsväg. Vid ett sakligt betraktande framgår det att Rudolf Steiner, antroposofins grundare, dels angav en skolningsväg, dels skildrade företeel­ser i den översinnliga världen, på båda dessa fält ur erfaren­heter som forskare. Hans bidrag till kunskapsteorin hade sin utgångspunkt i den naturvetenskapliga skolning han erhål­lit i Wien.

I tyskspråkiga länder betecknas antroposofin ofta som en ”Geisteswissenschaft”, som på svenska fått den min­dre lyckade översättningen andevetenskap, men som har en bredare betydelse och snarare bör förstås som humaniora. I engelskspråkiga länder betecknas antroposofin som en filosofi (philosophy) eller spiritual science. Såväl den tyska som den engelska benämningen visar på det grundläggande proble­met med bristen på ett bra ord för ”geist”, ”mind” eller ”spirit” i det svenska språket. På svenska förekommer även definitionen andlig filosofi. I Boken om pedagogerna (red. Forsell) betecknas antroposofin som en ”översiktsbild av människan, samhället och världen som omfattar iakttagelser som går utöver det som kan mätas och vägas”.

Enligt Steiner själv är antroposofi ”en kunskapsväg som vill föra det andliga i människan till det andliga i världsalltet”.
Hans huvudsyfte var att påvisa att forskning inom det över­sinnliga har samma värde som den moderna vetenskapen, han ville visa att ”kunskapsgränsen” kan överskridas med bibehål­lande av vetenskapskvaliteter. Gränser finns endast för den enskilde, men var och en kan flytta dem och utvidga sitt kun­skapsfält.

Ur Boken Waldorfpedagogik av Christine och Örjan Liebendörfer. Publiceras med tillstånd av författarna.